Att vara både vän och chef 

En medarbetare ber om något kopplat till hans/hennes anställning.

Det är något som är rimligt att be om, men som inte gjorts förut. Det bryter alltså mot tidigare rutiner.

Naturligtvis kan rutinerna förändras. Det är kanske till och med klokt i det här fallet – för när man tänker på det är det rätt vettigt att kunna göra som medarbetaren vill.

Men att ändra rutinen när en person ber om det kan uppfattas fel av andra. ”Varför han/hon och inte jag!?”

Och det blir ju inte bättre av att jag också är vän med den här personen. ”Jaha, så bara för att man är vän med chefen kan man få vad som helst!?”

Men vänta nu…

Det där sista är ju visserligen sant – det kan uppfattas fel när det gäller någon som man som chef också är vän med. Men det är väl inte ett giltigt argument i sakfrågan? Är det som efterfrågas vettigt eller inte? Ska rutinen upprätthållas eller inte? Det är kärnfrågorna.

Det finns en stor risk när man är både chef och vän – inte bara att man förfördelar vännen – utan också att man gör motsatsen och att vänskapen blir ett hinder.

Tål att tänkas på.