Etikett: ansvarstagande

Jag tycker att personligt ansvarstagande är den absolut viktigaste personliga egenskapen i alla sammanhang: Jobbet, familjen, fritiden. Genom personligt ansvarstagande gör man bättre ifrån sig, trivs bättre med sig själv, uppskattas mer av andra.

(Christer Ackerman)

Att chefer inte har tillräcklig befogenhet är ett problem som ofta lyftas upp.

Men är det inte ett överdrivet problem? Chefer som inte tar ansvar är kanske ofta orsaken, snarare än befogenhet?

I många fall känna det som att man förutsätter att man inte har befogenhet och därför agerar man inte. Vilket I sin tur förstås är ett säkert sätt att inte få ytterligare befogenhet.

Nu har jag skrivit ihop tankarna kring att ge och att ta ansvar.

Annat intressant att följa är händelseutvecklingen kring Nordic Ace. Även Nikke Lindqvist skriver om Nordic Ace.

Folk som inte tar personligt ansvar gör mig förbannad. Och jag är inte ensam.

Anteckningar.

Ansvarstagande I tre nivåer

• ta ansvar för de uppgifter man tilldelas inom sitt ansvarsområde (allt annat säger man att ”det är inte mitt ansvar”)
• ta ansvar självständigt för uppgifter inom sitt ansvarsområde, letar upp uppgifter (hänvisar fortfarande ofta till att daler inte ligger inom ”mitt område, min befattning”)
• ta ansvar för lite mer än sitt tilldelade ansvar och befogenhet. Går lite över sitt mandat.

Inte kulturellt

Enda sättet att utvecklas karriärmässigt

Fyll den bägare du fått. Låt det droppa över, men inte svämma över.
Chef: ge en lite större bägare än personen tagit hittills. Något att växa I.